Igår var det äntligen dags för utställning igen! Det är det bästa jag vet!! Vi åkte iväg med bilen tidigt på morgonen. Efter en stund stannade vi och klev ur. Matte höll på med telefonen och jag fattade att vi skulle träffa nån. Jag försökte prata med alla människor jag såg men matte sa bara “nej, det är inte den”. Vem var det vi skulle träffa?? Till slut kom Midas med sin matte. Jag minns att vi träffade honom i Kista. Då var han lite rädd och blev trygg när han fick umgås med oss. Jag hejade lite snabbt men sen nosade jag i backen istället. Midas var ju inte så spännande. Han var ju mer intresserad av min matte än av mig… Vi gick till bilen och åkte vidare mot Örebro där utställningen skulle vara. Mattarna pratade sönder mina öron på vägen. Tur att jag satt i bakluckan så jag slapp vara så nära tjattret!

Här är en bild på hela gänget som åkte tillsammans: jag, Mille och matte, Midas och hans matte. Det är Carina som fotat. Tack för att vi får använda dina fina bilder Carina!
Väl framme packade vi upp våra saker, talade om att vi kommit fram och fick våra nummerlappar och så där. Bäst jag satt där och tiggde godis av Midas matte gick matte in i ringen med Mille. Där satt jag och fick inte vara med. Taskigt tycker jag! JAG vill ju synas och vara i centrum! Nåväl, jag tiggde vidare och fick massor av godis av Midas snälla matte 😀 Varje gång något bra hände applåderade vi tillsammans. Terese applåderade och jag ställde mig och hoppade på bakbenen med framtassarna i luften. Vi hade så roligt och trevligt 🙂

Efter ett tag fick jag också gå in i ringen. Gissa om jag visade mig från min bästa sida!? Jag struttade fram där i gräset med fullt fokus på matte.

När det var dags att stå och visa upp sig för domaren visade jag också min bästa sida, fullt fokus, glad och alert. Det är ju SÅ KUL att visa upp sig. Tänk att alla tittar bara på mig 😀 Jag NJUTER!!

Den som tittar noga på den här bilden ser att det sitter ett lila band på kopplet så det här är från konkurrensen för vi fick ju HP. Efter ett tag var vi fem kvar och prisrosetterna började delas ut. Till slut var vi två hundar kvar. Jag och en vit stilig dam vid namn Elsa. Till slut hamnade den röda rosetten på rätt ställe – på mitt koppel 😀 Vi vann vår klass!!

Domaren gick fram och pussade på Elsa som kom tvåa. Sen tittade hon på mig och så sa hon “Dig tänker jag inte pussa på, du blir så högfärdig då” och så hävdade hon att jag var en diva och matte höll med. Pft, diva? Bara för att jag vet att jag är både snygg och söt, inte gillar att ligga på hårt golv och för att jag inte gillar gegga och att saker fastnar i tassarna. Måste man vara en diva för det?

Sen blev det en massa väntan. Matte försökte ha mig att ligga i skuggan i tältet men jag ville ju applådera med och tigga godis av Terese. Så fort Terese applåderade flög jag ut ur tältet och till henne så vi kunde applådera tillsammans. Förresten fick jag inte ha matte för mig själv ändå. Midas la beslag på henne så jag tog hans matte istället:

Det gick bra för Midas också. Han kom trea i sin klass och han skötte sig jättebra! Han gick nästan lika fint som jag där inne i ringen. Hur det gick för Mille? Inte alls bra. Han var inte ett dugg intresserad av att vara i ringen.

Självklart var vi med i Dogshowen också! Matte var lite slö då och jag tänkte att vi skulle ta det lite lugnt. Jag gjorde sakerna hon bad mig om men inte alltid på en gång. Hon verkade ju inte så taggad så varför skulle jag vara det? Vi gjorde i alla fall lite roliga saker. Temat på vår Dogshow den här gången var olika hopp.

Fast sitta fint måste man ju göra. “Åhhh” sa publiken 😉 Det är Carina som tagit de här bilderna. Vår fotograf Terese filmade. Ska vi lägga upp filmen också? Okej då….

När alla klasser var klara var det dags för finalerna. När får vi gå in i ringen igen matte?? Jag vill in NU!

De började med specialerna. Vi vann dogshowen och fick en jättestor och fin rosett 😀 Sen skulle några ekipage in i ringen och tävla om bästa teamwork. Vårt nummer ropas upp. Vad roligt! Det hade vi ingen aning om 🙂 Vi hade ingen chans till teamworkrosetten för stora Midas (som jag brukar bita i näsan) och hans “brorsa” Magic var nominerade båda två så deras matte gick med båda två samtidigt och det gick tydligen bra för de fick rosetten. Det var roligt 🙂

Sen, sen var det dags för den riktiga finalen där vi tävlade om BIS och BOS. Domaren pratade och tyckte att alla hundar var så fina. Till slut utnämnde hon en tik till BIS. Den tiken var jättefin och tävlade i Milles klass (junior). Sen pratade hon om BOS och om vem som skulle få den… Hon sa nåt om att nån redan fått så många rosetter så då hann vi tänka att då får vi väl inte den… Men sen gick hon mot oss och vi fick en STOR, STOR rosett som det stod BOS på. Det betyder Best Opposite Sex, alltså eftersom utställningens finaste hund var en tik så blir BOS en hane. JAG var utställningens finaste hane 😀 Nu är jag ännu malligare än jag var innan så domaren hade kanske rätt, lite högfärdig är jag nog…

Vi fick min fina kritik av Vivi:

På den lappen stod det:
“Välstrukturerad kropp. Välskuren. Bra hals. Ursöt rumpa. Perfekt buren svans. Jättefint förbröst. Maskulint huvud med underbara ögon. Social och trevlig”
Fint va 😀

Vi är så nöjda med dagen, både matte och jag! Kolla, här är jag med alla mina rosetter! En medalj fick jag också. Mille fick också en medalj trots att han kom sist i sin klass. Han fattar ju inte hur man ska bete sig. Undrar om han nånsin lär sig… Han fick väl vara med på kort i alla fall för söt, det är han ju 😉

När vi kom hem satte matte upp alla mina rosetter på väggen. Nu har jag äntligen fått en egen rosettvägg! Kolla vad många rosetter jag har vunnit:

Den översta rosetten längst till vänster är från agility. Den blå som är längst till vänster på nedre raden är Milles men resten är mina från olika utställningar.
3 st förstaplaceringar
1 st andraplacering
3 st fjärdeplaceringar
5 st Dogshowvinster
1 st bästa teamwork
1 st BOS

Min fina vägg 🙂 Nu ska jag vila vidare och ladda för nästa utställning som är den 18 augusti. Jag längtar redan!

Mille hälsar och säger att han inte har nån lust att blogga om utställningen. Han tyckte att den var tråkig. Han fick springa hundrace och kutade som en skållad råtta men själva utställningen gick inte så bra för honom. Han hade inte tid med varken domare eller matte. Så här blev hans kritik:
“Något osocial unghund. Välkroppad och snygg. Vackert huvud. Välburen svans. Bra rygglinje och förbröst. Fin svärta och markerat vitt”

Fast han inte gjorde så mycket blev han så trött, så trött, min lilla valpiga lillebror: